Jag tror att mina sovproblem sakta börjar krypa fram igen.. Inte så extrema som i höstas men ändå är dom där, det är inte meningen att man ska ligga vaken i sängen flera timmar innan man somnar. Men ändå ibland kan man känna sig rädd för att somna, rädd för vad som väntar en i drömmarna.. Och nu menar jag inte bara mardrömmar, för sånna kan man glömma ganska snart. Utan dom drömmarna som är värst är dom som är verkliga på ett sätt, men ändå inte! Sånna drömmar som inte gör ont att drömma, men det gör ont att vakna. Och som jag nämt tidigare minns jag väldigt många av mina drömmar, och kan nästan alltid återberätta minst en dröm när jag vaknar. Men hur som hällst så har jag intalat mig själv att glömma.. jag är inte den som är den, jag bryr mig inte om nånting. just nu är jag bara i en liten svacka pga lite alltmöjligt faktiskt.. låter som en patetisk tjej jag vet.. men alltså jag mår bra!!:)

På tal om något helt annat, vad är det  för jävla puckon på nybrogatan som klagat över hög musik på kvällarna? Som gjort så att krogarna inte får spela hög musik utomhus efter kl 22, eller ha nån musik innifrån som hörs ut! isåfall får dom betala skadestånd?? Ursäkta, men kunde inte puckona tänka på det innan dom flyttade in över/ bredvid 4 krogar?? eller..